Sitter egentligen bara och väntar. Japp. På att en kompilering skall bli klar. Det går långsamt. Är nog ett slags straff. Antagligen. Säkert. Eftersom jag vill lägga mig tidigt. Få läsa om den tyska flickan. Boken. Det går inte för sig här på kullen. Tydligen. Universum morrar om jag vill ge mig för tidigt. Sätter mig på plats. Straffar direkt. Ja annars också. Jag är inte pojken med guldbyxorna.
Utanför fönstret sjunker termometern. Sakta. Ja långsamt. Men neråt rör den sig obevekligt. Höstdagjämning skall märkas. Jag plockar inte in blommorna förrän imorgon. De känsliga. Allt det andra får väl frysa. Man hoppas på att den där känslan är rätt. Att det kalla planar ut här vid plus två Celsius. Skrapa rutor annars. Kasta frostkänsliga växter. Försmak av kallt helvete som kommer.
Men väntan går väl för sig. Om det finns musik. Om det finns ord kvar att skriva. Om rumpan är lagom mjuk att sitta på. Ja, nog kan man vänta. Om det finns en belöning. Ja också om det är en man hittar på själv. Tror på. Det räcker.
Men helgen är slut såklart. Helgerna går så snabbt förbi. Fredagar exploderar in i måndagar. Däremellan bara töcken och krutdoft. För mig spelar det där såklart inte så stor roll. Men andra vill förlänga. Ja och jag unnar förlängningar och tidsutdragningar för alla behövande. Skulle hjälpa till om jag nu var urmakaren med silverhatten, kungen över tiden. Men jag är inte honom. Mannen som manövrerar tiden. Jag är bara gubben på kullen. “The fool on the hill“. Ganska nöjd med det. Fast ingen någonsin tror mig när jag påstår det.
Fast nu så. Klart. Jag skall hänga upp en matta som jag tvättat. Jomenvisst. En flygande matta. När den torkat. Nu tung så att den vill sjunka genom jordens alla lager. Inte alls sugen på att flyga iväg i drömmar och upp i himlar. Men ren hoppas man att den blivit. Katt släpar in mus eller råtta. Äter duktigt på matta. Gubbe tvättar matta. Det är ordningen och gången. Det gör inget det heller. Bara inte flygförmågan tvättas bort. Vi har hisnande flygturer kvar att göra rumsmattan och jag.
Men så. Det är över. Jag ger mig. Saluterar såklart alla er som fortfarande är vakna med en höjd sabel. Nåja, en penna. Men ändå. Godnatt!