Vi går in på den där lilla butiken som ligger där ute i obygden. Alltså obygd. Få människor. En affär. Gubbar och gummor mest. Ingenting. Som byn vi bor i. Ja och de ser ut som lantisar allihop där inne. Sortimentet är ju som det är också. Personalen ser att vi kommer utifrån, det syns på oss såklart. ja och så vidare. Som här alltså. Men här upplevt utifrån. Det är en skillnad. Man fattar hur folk som besöker Los uppfattar oss. Nyttigt.
En människa är en människa.
Punkt.
Det behöver man påminnas om ibland.
För sin egen skull.