Min bäste vän, värmefläkten, och jag kör kvällspass. Nope, inga armhävningar, inte heller några akademiska funderingar. Bara standardlåtsasjobb utan belöningar eller framtid. Jag gör det varje kväll (utom fredag och oftast utom lördag). Värmefläkten sköter sitt under oktober och maj. Kämpar vi lite finns det åtta tusen sparade uppvärmingskronor i potten per år som kan användas till annat. Fler räkningar finns det alltid.
Jag byter ljus i ljusstaken. De som förut uppmätte konsulttid. När det arbetades på riktigt här i lokalerna. Ett uppbrunnet ljus, 5000 spänn. Två det dubbla. Ville man kunde man köpa en låda till fastpris. En vecka. Nu för tiden märker de bara ut tid av ett liv som går. Det räcker för mig. Just nu. Kanske inte sen.
Kaffe. Kommer på att kör jag fyra koppar kaffe så smakar det bättre. Så nu måste jag alltså försöka få i mig mer kaffe eller leva med nesan att man får hälla ut en en kopp av varje bryggning. Hur mycket kaffe skall man hälla ut för att det skall motsvara en bryggare som kan brygga EN mugg gott kaffe. Ja eller INTE hälla ut. Funderar på det. Termos…
“IoT World i Barcelona here I come.” Hade man ju gärna velat utropa. Men “vad är en bal på slottet”. Ja och i samma mening: var i helvete är fåglarna och mössen och pumpan och alltsammans? Jag bara frågar.
Fast det är säkert för varmt. Frun vi havet är stor och mäktig. Massor med folk och alldeles, alldeles underbart.
Liksom.
Men nästa år.
Eller året efter det.
Man vet aldrig.
Liksom.
Men nu börjar värmen stiga här i lokalerna. Skall det bli något gjort är det bästa att passa på. Så klara – färdiga – gå.