Jag blir verkligen tårögd. Jerker borta också. Jag vet ju att han hade postatacancer. Sista gången vi träffades var vi båda in på apoteket i Bollnäs och hämtade prostatamedicin. Han såg så fit ut. Hade gått ner i vikt. Ja jag sa såklart det. Han berättade om sjukdomen. Jag kände mig dum. Men vi kände varandra tillräckligt för att den känslan inte skulle vara så länge. Dan efteråt skulle han åka till Italien och kolla in fotboll. Lycklig för det. Vi sa hej. Som man gör. Jag önskade lycka till. Både med resa och sjukdom. Ingen av oss trodde väl att det skulle vara sista gången vi sågs.
Väldigt ledsamt! Min tankar går såklart till hans familj.