Jag äter frukost med Keira idag. Det kostar mig fyrtionio spänn. DN har sådan där kampanj “En månad för femtio pickadoller och ditt telefonnummer”. Japp, fungerar om man skiter i att svara sen när alla de där samtalen kommer. Ja och en fullkomligt onödig lyx.Men ibland får man unna sig den (till kostnaden av en ost) för att kunna sitta här och läsa om storstadens alla begivenheter och nöjen och inse att allt det där faktiskt finns ställen där det händer saker. Ja och längta dit till avgaser och neon (nåja). Dock vetandes att de flesta av storstadens människor är lika slöa som oss här ute så de sitter och ser på de där annonserna om begivenheter och nöjen på samma sätt som jag och de verkar vara lika långt borta. “Orkar inte åka in”. “Nästa gång kanske”. För det kommer ju alltid mer. Det där som gjorde att man bevistar mer sådant där som utflyttad än som boende i “stan”.
Keira Knightley på framsidan. Keira är väl söt, ja snygg rent utav. Och så har hon tränat länge framför spegeln på den där krökta läppflingrejen. Den gör hon bra. K och jag är ganska bra på den där också, Keira imitationerna. Vi brukar ägna dagar åt att flina åt varandra på Keira-vis. Det är bra dagar. Annars är det väl med Keira som med en annan vacker flicka jag en gång kände. “Akta frisyren” uttalat surt när man får inspiration och vill röra om lite i hårsvallet. Mycket sådant. För självupptaget liksom. Går bort. Men duger att titta på på avstånd.
Ja sen flyr mattlärare Universitet och högskolor för att de får för lite betalt. Börjar på högstadier och gymnasieskolor istället. Hyrda pickadoller tänker jag. Pengarna först. För mig är det inte så. Jag gör väldigt lite för just jakten på pengar. Har aldrig gjort. Jag måste känna något. Tycker nog att de är horor alla de där som bara jagar kulorna. Fast idag, och aldrig någonsin tidigare heller för den delen, har det varit fel att vara det om man tjänar tillräckligt mycket. Jodå sen får man kompromissa såklart. Man skall leva.Till det behövs pengar. Men grejen är liksom i slutänden vill man något med livet annat än att visa att man har längst k*k. Fast möjligen viktigare än vad man tror. Vad vet man. Fast det är väl knappast finare att svälta för något man tror på. Man väljer bara liv. Får göra det. Jag är trött på “fel” och “rätt” där. I alla fall så länge som det finns någon slags samhällelig förståelse mellan de två ytterligheterna. Full förståelse är en omöjlighet. Såklart.
Eller “liksom”.
“LIKSOM”. Vilket underbart ord det är. “Lik” och “som”. Man fattar inte ursprunget. Men gillar i alla fall. Kanske mest för att det är ett så onödigt ord. Lite som jag själv är.
Ja tillbaks till DN. Det stod en massa annat i bladet också. Ja och så tvingade tidningen ut mig på en morgonpromenad till postlådan. Friskt. Men tidningen går att läsa digitalt också om man vil slippa promenaden. Men ibland, till frukost, då är papper härligt. Prassel och trycksvärtedoft. Dessutom har laddningskontaketen gått sönder på stora paddan där dylikt läses digitalt. Har ni någonsin testat att laga något på en sådan? Man skruvar inte ihop saker längre. Det limmas numera. Må Steve Jobs vila i frid. Det skall kastas när sådant händer. Av samma människor som skäller på politiker att göra något åt klimatet då såklart. De som skriker högst är bäst på att kasta också. Någon annan får ta tag i det praktiska. Så som det är.
Hur som helt. Fyra veckor med DN på Fredag och lördag och måndag. Japp ingen utdelning söndagar här inte. Men härligt alltså. Sen, efter det, får det väl bli en snabb kik på Aftonbladet igen där på morgonen. Se efter om det är någon ide’ att ens äta frukost.
Men nu så… stanna inne… tro att man förändrar världen med det man gör… Vi tror alltid att vi gör det vi som sitter så där och håller på. Galna män och kvinnor utan pengar.
