Det är tidig kväll.
Fredag.
Tät dimma.
Mjölk.
Vårkänning.
Kylan är på väg tillbaks.
Gömslet står klart där vid myren.
Granris.
Orrarna spelade där för fullt.
Varje morgon är det föreställning.
I gryningen skall dom fotograferas.
Vandringen ut till myren i dimman.
Förväntan.
Tung kamerautrustning att bära.
Sovsäckar. Proviant.
Gömslet som står där vid myrkanten.
Brasan som tänds.
Röken som sticker i ögon.
Tårar. Men glädje.
Värmen från en ensam eld.
Mörkret som sänker sig.
Sovsäckar i gömslet.
Kallt på väg mot kallare.
Historierna. Dåsandet.
Somnar fast vi inte borde.
Skogsmusen som kryper över ansiktet.
Väcker. Räddar liv.
Oj, vad kallt det är.
Benen stumma.
Kamraten som väcks.
Svårväckt. Nära förfrusen.
Fingrar som är så stela att dom inte kan hålla tändstickan.
Yr av kylan.
Kamp mot tiden.
Brasan som brinner till slut.
Värmer äntligen.
Men inte så länge.
Elden släcks. Tystnad.
Två gömda i granriskojan.
Osedda. Spanade.
Räven som går över myren.
Som om den ägde den.
Första orrtuppen landar.
Hannen börjar spela.
Honorna.
Andra tuppar.
Det är dans där på myren.
Kärlekslek.
Vi tittar på i smyg.
Objudna. Nyfikna.
Dokumenterande.
Solen går upp.
Värmer inte.
Dansen avtar.
Föreställningen är slut.
Deltagarna ger sig iväg.
Tysta ovationer.
Brasan tänds igen.
Kaffet kokar.
Värmer snart i magar.
Njutningen.
Det var värt det.