Jerker begravs idag. Det är ofattbart såklart. Han är ett år yngre än mig. Alltid lika stor och stark. Ändå är det ett faktum att han är borta. Jag gissar att det blir en full kyrka. Bandy och bio ger många sörjande. Jag undviker begravningar om jag inte måste delta. Men skickar en tanke och har ljuset tänt för Jerker idag.
För oss levandes är det bara en vanlig fredag. Fast “vanlig”. Man vet inte mycket om sådant. Innan kvällen kommer kan den här dagen vara allt annat än vanlig. Man behöver inte säga “överraska mig” till livet.
Jag, jag dricker kaffe och tigger om nåd. Fast vet väl egentligen inte vem jag skall tigga om det där hos. Man får satsa på storverk istället. Gömma sig där. Glömma.