När snön kommer är det ungefär som när allmän skolplikt infördes och folkskolan kom till landet. Ljuset är här. Jag står där i köksfönstret iklädd endast kalsonger som jag brukar på natten och, trotts att det inte syns någon måne, så ser man världen där utanför. Visserligen är det oljus. Ljus för troll, tomtar och slika, men ljus. Hopp.
Jag vet inte om det är det där oljuset, glädjen över en ljusare värld, eller om det bara handlar om en sent intagen mugg kaffe. Men när jag lägger mig igen går det inte att somna. Så jag ligger där och funderar framåt sextiden, och då, när man snart skall upp, då går det minsann utmärkt att sova. Så jag somnar. Utmattad av för många tänkta tankar under vargtimmar.
Men det blir i alla fall någon timmes sömn och det är bättre än inget. Men det finns dagar när man tycker att klockan inte borde ringa vid sju.
Nu sitter jag här på låtsaskontor och behöver koncentrera mig. Hålögd. Hör att traktorn är här, så också jag måste väl ge mig ut och skotta jag med. Ja göra det efter bästa förmåga. Den mer eller mindre enarmades förmåga kan jag bjuda på. Ja enögdes också. Det är ingen hejd på lytena nu för tiden kan man tycka. Man är halv.
Annars river jag. Sliter sönder det som fungerar. Det är hemskt. Lite som att plocka sönder en motor i smådelar. Men jag vet att jag kan sätta ihop den igen. Det handlar bara om tid. Jag känner också att det här är rätt väg att gå. Något som fyller mig med låtsasarbetsglädje utan dess like. Vi får se om den glädjen kan väga upp för hålögdhet under dan. Annars får man väl helt enkelt somna en stund här i stolen. Det vore inte första gången i så all.