Utvilad. Ja jag vaknar så. Det är iof det vanliga. Men ändå inte underskattat. Det vanliga är vanligtvis det som på riktigt är “kung”.
Ute elva minus. Betyder väl sex, sju, åtta grader lägre i dalgångarna.
Det var väl ungefär den här tiden för länge sedan som jag under “svåråren” fick det där telefonsamtalet från Nürnberg,Tyskland. Vi hade ingen aning om hur vi skulle klara julen. Det fanns inte många kronor och inget var på ingång. Så ringer han. Hans företag har köpt ActiveX kontroller av mig under en längre tid. Är nöjda. Nu har han problem med en programleverans i ett annat ärende.
- Kan jag komma ner?
- När?
- Nu?
- Men det är långt till Arlanda och förresten har jag inte råd?
- Jag fixar biljetter och betalar en taxi ner till Arlanda.
Ja och så bar det då iväg. Femhundra spänn var vad jag hade totalt.Visste inget om “min kund”. Han kunde lika gärna vara mördare eller skämtare. Det var en julchansning.
Men en eller två dagar för julafton var jag tillbaks efter en lyckad men intensiv Bayersk vecka. Dessutom med goda Tyska pengar på fickan. Det blev jul det året också.
Man pratar om försynen. Har man haft det kämpigt så vet man att den finns där. Han/hon/det/gud kallar väl en del det där. För mig är universum och allt som finns som besitter just den där egenskapen också. Det löser sig. På något sätt gör det alltid det.
ps Julmarknad i Nürnberg kan verkligen rekommenderas ds