Tre delprojekt kvar i mitt “liberation of the code” sen kan jag börja med det riktiga “jobbet”, ja låtsasjobbet, jo, ja, ni fattar, men debugging, felsökning, få allt att fungera. Men wxWidgets är alltså nästan borta. Ja och det har gått snabbare än väntat. Hoppas det fortsätter så. Räcker timmarna till ikväll så händer det där också under kvällen. Men just det kanske är en lite väl optimistisk förhoppning. Trött redan nu. Tredagarsvecka…
Ja jag skulle alltså inte skriva det här blogginlägget egentligen när slutspurt och “seger” är nära. Men det är som det är. Man gör som man gör. Det blir som det blir. “Det är väl en dag imorgon också” viskar djävulen (eller är det tomten) i mitt öra. Sådant lyssnar man på. Allt kan göras imorgon. Ju. Liksom.
Eldar stumpar. Ljusstumpar. Julrester. Det är egentligen toppensyssla nummer ett. Var och en lugnar och tröstar oroligt sinne. Man tackar och tar emot.
Tittar man på lönsamhet så har vi de företag som har bäst lönsamhet i Sverige här. Visst är det lite spännande. Stockholms företag t.ex. har i snitt låg lönsamhet. Det visste man ju inte. Men tittar man på omsättning och ser det såklart annorlunda ut. MEN, och det är viktigt. Vill man leva också är det alltså inte så dumt att ha sitt företag här. Du hinner alltså med ett åk i backen innan hemgång och tjänar ändå ihop till det nödvändiga som man behöver för att leva av.
Fast många föredrar ju att tillbringa minst +2/24-delar av sitt liv i bussar och tunnelbanevagnar. Och javisst. Det är spännande att iaktta de andra människorna de första tre dagarna. Ljudbok fungerar kanske sen. Fast egentligen… Så jävla roligt är det inte i längden.
Bygg en mur kring en stad, kom tillbaks om en vecka och kolla på vilken sida som klösmärkena sitter.
Katarina Östholm’s visa ord. Ja nästan som hon sagt dom. Man tar sig friheter.
Jodå, jag gillar städerna. Till och med längtar konstant till stadsmiljön. Men hemma är här på landet. Här vill jag dö. Ja, det behöver inte vara Los. Det finns mycket landsbygd i Sverige. Tre mil utanför vilken stad som helst är man ute på vischan. I friheten. I en billigare värld.
I vår lokala tidning är det nästan varje vecka en helsida där en journalist eller någon annan på ledande befattning på tidningen beklagar sig över att vi, kunderna, inte köper deras tidning. Ja samma resonemang hör man ofta i lokal handel. Man skall som kund stödja det lokala affärerna. Man hör sällan det omvända resonemanget när det går bra för lokala affärer. När vinsterna läggas på hög. Jo, jo, JO, man skall såklart inte underskatta vad det betyder med ett lokalt näringsliv. MEN …
Vilken annan företagare kan säga sådär. “Helloj kära kunder. Här har jag en (skit)produkt som ingen köper, fast EGENTLIGEN är det en jättebra produkt, ja det är fel på kunderna såklart som inte köper den av mig.” Ja jag skulle i alla fall aldrig säga eller tänka så. Man måste förändra utbudet i så fall och ge kunderna det de vill ha. Ja eller lägga ner. Tillverkar man en saft som smakar skit så får man försöka produktutveckla fram en saft som smakar gott. Liksom.
Fast vad vet en sådan som jag egentligen om sådant? Inte ett skit. Men tycka kan man såklart. Om man har en egen blogg. Ja och det har man ju. Gratis hela vägen till Kronofogden dessutom.
Jag tycker att när folk säger att du skall stödja någon kommersiell verksamhet (det är annat med icke kommersiell verksamhet) så har du några val.
- 1.) Du behöver inte handla där för det bara för att få ett gott samvete. Fixa istället en månatlig överföring på tusen spänn till företaget. Det har du råd med. Märk överföringen “gåva”. Ja ingen kommer att tacka dig såklart men det känns bra.
- 2.) Gå ihop med grannar och kompisar och köp verksamheten. Driv den icke-kommersiellt. Du har ju massor av fritid om du tänker efter.
- 3.) Låt framtiden vandra in. Handla hos dem med bäst produkter och bäst utbud. I slutänden är det ändå imorgon som vinner över idag. Det kan inte hjälpas men så är det. ALLTID. ÖVERALLT. Jodu!
Fast nu har jag inte tid med mer skit”-prat”. Tre kvar var det…