Det är en sådan där dag när man har annat för sig. Nope, livet, inte ens mitt, består bara av knappande. Idag alltså en sådan dag då ocoola gubbar ger sig ut i den riktiga världen. Också Fantomen ni vet…
Jag gillar människor. Har alltid gjort. Speciellt gillar jag att fantisera om människor. Som två unga kvinnor med ett varsitt spädbarn i knät på ett matställe idag. Nog var det på väg mot fjällen allt. Eller möjligen på väg hem därifrån. Ja gubbarna var ju med de med. Alltså också dom på väg dit eller hem. Möjligen hade dom bara varit i Järvsö. Tog sig en bit mat innan de drog ner hem till Stockholm igen. Ja ni vet. Man vet hur och var de bor. Att den ena familjen bråkar ganska ofta. Hur deras gemensamma nyårsfest ser ut. Eller semestern på västkusten där, ja Kent heter han, den enes man, lånar sina föräldrars sommarstuga. Ja på Tjörn. Inte illa alls. Räkor, båtar, hav och sol. Ja och så vidare. När vi går känner jag dem nästan utan och innan. Hejar lite lätt med en nick när jag går. Blir kanske bjuden på deras nästa nyårsfesten.
Men människor alltså. Spännande. De döljer så mycket där i sina huvuden och i sina liv. Kan inte få nog av det där. Hala anledningen faktiskt till att jag läser böcker. Där får man ju krypa in i en annan människas huvud. Nyfikenhet och vetgirigheten är mina drivkrafter.
Ja det blir ju några till sådana där lära känna personer episoder under dan. En riktig höjdardag alltså. En person jag möter känner jag till och med. Eller borde känt. Ändå är det ljusår mellan oss. Jag kan bara läsa ringaktning och ointresse. Allt annat är dolt. Känner själv inte mycket. Tråkigt att det är så är det hur som helst.
Men nu hemma. Musikabstinens. Helglängtan. Bok och film och sova. Så mycket knappande blir det inte idag. Däremot en kanna kaffe, Men nu musik. Mail. Sociala nätverk. Sen helgledigt.