Tiden får ticka på. Så mycket mer är det inte att göra åt det just nu. Jag använder energin åt att komma håg medicininmatartillfällena under dygnet. Men snart har ändå en månad gått sedan ingrepp. Tiden går då ändå alltså framåt. Ja och jag med den. Klämmer väl de kommande fyra veckorna också så får vi se sen.
Drömmer mardröm inatt. Vaknar skrikande, tror jag, men tydligen gnyr jag bara enligt K. Antar att talcentra ligger i vila. Lillkatten kommer i alla fall rusande och lägger sig bredvid mig. Betryggande. Tröstande. Jag har stor erfarenhet av just mardrömmar hämtade från det svartaste av mörker sedan jag var barn så den här är väl inte så farlig. Men vill sova. Behöver sova. Japp, och gärna på nätterna.
Ute verkar fortfarande våren ta stora tuggor av vintern. Kan man bli annat än glad över det? Mars är annars stora snömånaden. Det kan komma stora mängder. Men tummar hålls såklart för så lite snöfall som möjligt. Tidig vår står högt på önskelistan. Tänker – “vår”.
Måste plantera om blommorna här på låtsaskontoret. Ja och ta sticklingar. Men hur gör man det som enarmad? Blir frustrerad av allt det där jag inte kan göra. Sitta overksam är inte med i min bag of tricks. Verkligen inte. Har aldrig varit det. Försöker leva det livet men lyckas inget vidare. Jo, såklart, andra skulle ge allt för att få det just så. Det är orättvist. Livet.
Någon whisky med kanelbulle blir det såklart inte i dessa tider. Men drömma kan man ju. Halva njutningen är ju ändå att längta. Man får nöja sig med en bild som väcker minnen av ett gammalt “firande” på just detta vis en gång i tiden.
Egentligen ville jag nog skriva, skriva och skriva nu i det här vakuumet. Perfekt tillfälle liksom. Eoner av tid finnes. Men såklart det är just där avsaknaden av en högerarm slår. Antagligen vill han/hon/det/gud ha något sagt med allt det här. Här finns visdomar att inhämta. Synd bara att man är för dum för att fatta vad det är han/hon/det/gud vill att man skall fatta.
Nåja, det är som det är med det. Ja med allt annat också såklart. Att vänsterhandsknappa den här lilla textsnutten tär på krafterna. Löjligt såklart. Men ett faktum. Prova själv får du se. Det är bökigare än vad man tror. Ändå var jag en av de vänsterhänta en gång i tiden. Innan skolstart och mitellor i likformighetens värld.
Försöker titta på “Babel” igår. Inser att det inte bara är jag som är dum i huvudet. Tänk alla dessa långa utläggningar och allvarliga miner inom högkulturen. Man vill liksom bara äntra scenen som en befriande clown med sina upptåg och locka fram distans till all allvarlighet.
Men nu då? Vad hittar man på? Finns det inspiration för att skapa vänsterhandsmusik? Eller skall man nöja sig med vattna blommor och fylla en tvättmaskin…