SICS day. Kista, 27/3 2014. Jag njuter av ett vårligt Stockholm. Njuter av myllret i tunnelbanan. Vill ta det lugnt. Vill känna in. Samla på mig storstad. Åker tidigt ut till Kista. Här känner jag ingen. De flesta andra kommer tillsammans eller i grupper. Jag står där själv som en katt bland hermelinerna. “Slidarna” har man sett förr. Många gånger. Det här är main stream. Allt. Mackan smakar bra. Smoothien, illgrön, går ner, om man blundar och bestämmer sig för att svälja. Kaffet smakar bättre här än hemma.
Går runt i demo arean innan jag går. Stannar vid en snyggt uppbyggd hemautomationsdemo. Budget säkert tio ggr VSCP under alla år. Försöker berätta om VSCP för han som står där. Men han har redan sin agenda klar. Stor mun, små öron. Bildligt talat. Så jag lyssnar. Som vanligt. Det finns inget annat val. Allt har jag hört förr. Inget nytt. Man ser det här i varenda tidning i hela världen. Samma. Lika. Olika städer. Gapande munnar. “Tänk vad som går att göra”.
Åker in till stan igen. Fikar på NK med K som är med. Njuter av stan, trängseln, hotell, utemat. Fyller på med stadskänsla. In med den i alla delar.
Vill nästan inte åka hem dan efter när det efter hotellfrukost är dags att äntra tåget mot Hälsingland. Skulle behövt en dag till. Så att fördelarna med Hälsingland han flyta upp till ytan igen. Som de alltid gör efter en tid i storstan. Då när man börjar längta hem. Men budgeten tillåter inte mer tid här nu. Så hemåt. Tills nästa gång.
