Klockan är snart tolv här på låtsaskontoret. Egentligen vill jag inte ge mig alls i enhandsknappandet. För det har faktiskt blivit något idag. På riktigt. Fast det tar tid. Mycket tid. Sätt höger arm bakom ryggen själv och prova skall du se. Det är frustrerande. Mus och tangentbord. Men måste man får man också till det mesta. Vi levande är bra på det viset. Vill leva. Vill få ut något genom våra händer.
Men ge mig. Måste väl det. Påsk är familjehelg. Egentligen har väl allt det där börjat redan. Det intrycket har man i alla fall fått av flödet på sociala medier. God mat. Släkt och vänner. Vin. Öl. Whisky. Ja och en och annan resa verkar vara det som gäller. Inte många verkar jobba och ännu färre (låtsas)jobbar i sitt anletes svett.
Så jag får väl sälla mig till alla dessa frossande, mysande, sömniga människor jag med. Ta upp allt det här på tisdag när det är tillåtet igen. Hmmmm…. Kanske är det måndagskväll som gäller förresten enligt kär gammal familjetradition. Nåja, det visar sig. Ger sig. Löser sig. Den som inte knappar får se liksom.
Avslutar väl med en Glad Påsk till er minus två som läser. Glada påskar kan man ju aldrig liksom få helt nog av.
Eller hur?