Det är i den där kragen man får ta tag i. På sig själv alltså. För att få något gjort. Fast först ligger man där i soffan. En förmiddag 2019. Man är sjukskriven i månader framåt. Borde få ligga i soffan. Har semester på det. Ännu en anledning. Men hur det än är, i längden håller inte det där. Nope. Finns ens inte så många böcker i världen. Ja. Nåja. Antagligen gör det det. För många böcker finns det. Men ändå. Liksom.
Det är en regnig dag. Alla utom SMHI håller med om den saken. Men skönt. Man behöver regniga dagar ibland,. Det är dom dagarna man kan sitta på ett låtsaskontor utan dåligt samvete fast än gräset där ute växer som om det fått supergödsel tillfört från okänd planetär besökare.
Jag tittar lite extra mycket på allt vackert just nu. Anledningen är enkel och lätt att förstå. Tänk om man inte kommer att få se det där sen. Lita aldrig på någon eller något är min devis., Skall man flyga eller opereras så får man hoppas på det bästa ändå. Men skulle synen helt lämna mig, ja då finns musiken. Och musiken först. Definitivt.
Varmvatten saknas här just nu. Undertecknad är inte klar med ny installation av styrning. Just detta faktum har väl inte direkt med min slöhet att göra. Det handlar mer om att vi var tvungen att åka bort en sväng igår.
Körförbud på bilen from med idag. Jodå, jag sa ju att allt kommer på en gång. Jobbar på att lösa det också, men enarmad som jag är fixar jag väldigt lite bilreparationsarbete och har så gjort i många år nu. Men det finns verkstäder. För att nyttja dem behövs pengar. Ibland har man sådana. Ibland har man inte sådana. Men det löser sig. Liksom.
“Är du lycklig lille vän“. Den där frågan man skall fråga sig ibland. Ja den svarar jag ja på fortfarande. Allt, ALLT, kan alltid vara värre än det är. Det har jag lärt mig. Åtminstone det.
Fast nu har jag inte tid med det här. Bloggskrivandet har sin tid, måstena sin. Så skrider till verket… Liksom.