Så fredag, som börjar med hälsocentral för mig. CRP (snabbsänka). Som är bra. Mätning av vad. Rodnad. “Rosfeber” säger sköterskan. Den andra sköterskan som säger det nu. Sköterskor har sett mycket i verkligheten. Doktor säger “omöjligt” så mycket antibiotika som jag stoppar i mig. Läkare har sett många bilder i böcker. Någon har antagligen rätt. Orkar inte lyssna. Någon skit är det väl. Någon slags straffdom har fallit över mig.
Men fredag. Jag försöker fortfarande få till det där som skall fås till. Svär mest. Mycket blir det inte gjort. Blir så frustrerad att allt tar så lång tid, att allt är så svårt. Måste få till detta. Får använda helgen.
Fast annars är det såklart toppen. Ja utmärkt till och med. Känner tillförsikt fast det kanske inte verkar så här. På onsdag är antibiotikakuren avslutad. Finito. Det kan bli bättre. Det kan bli sämre. Fredags CRP lär väl bli en vana man får leva med.
Men soffa snart här alltså. Brasa med. Japp och whisky. Ett glas i alla fall. Eller två. Först höjer jag såklart glaset högt upp och riktar blicken mot Järvsö – helt enligt tradition – innan jag njutningsfullt tar min första (oförtjänta) sipp. Ny flaska. Ny smaksensation antagligen. Men oförtjänt.
Fast läser att om man har rosfeber har man feber. Oftast hög. Har icke. Är min termp över 36 är jag iof halvsjuk. Men under det nu. Så troligen icke rosrelaterat.
HallåMi-burgare idag alltså. De jag köpte där i Undersvik. Skall bli spännande att få tugga i sig en sådan. Min förmåga att tugga i mig saker har inte förändrats av sjukdomstillstånd. Denna gång skall sägas. Förra vändan fick jag plocka bort allt starkt eftersom, tungan inte pallade med. Bättre det där nu.
Egentligen hade jag inget emot att vakna upp i London imorgon. Men vid närmare eftertanke så skulle jag inte klara av att gå så mycket som det krävs vid ett sådant besök. Har vandrat i Stockholm med hälsporre en gång. Man lär sig något av sådant också.
Så storstad får gå bort. Kan man få sova lite längre, äta en god frukost på det och sen läsa en stund i soffan innan man ger sig på kabeltattandet igen, ja då är väl det det bästa. Ja brasa få med såklart. Recept på en perfekt lördag. Går med fördel att upprepa på en söndag. Om man vill.
Brasor är i sanningen underskattade. Men inte här. Vi har frusit under svåråren så att vissa delar av kroppen inte tinat upp riktigt ännu. Men jobbar på det där. En dag så nåt värmen hela vägen in i märgen.
Tycker Winnerbäck har fixat en ganska schysst platta utifrå de fyra jag hört hittills. Japp, har lyssnat några hundra gånger. Har tröttat ut mer än en person i min omgivning med min “musik på repeat”. Men så fungerar jag. Vill bli en del av låtarna innan jag bestämmer om jag tycker om eller inte. Ger man musik en chans gillar man det faktiskt ganska ofta. Det är därför spelningar i media (läs radio) är så viktiga. Det krävs ofta mer än en lyssning.
Borde byta olja i bilen också. Ja och tändstift. Fast helgen är intecknad alltså. Under veckan? Knappast. Men kanske. Vem vet. Bör ske innan vintern i alla fall. Helst.
Fast nu tänker jag ge mig. Missnöjd är jag över vad jag lyckats åstadkomma under veckan. Men det är som det är. Oftast känns det OK det där. Så någon gång måste det väl vara missnöje i hjärtat också när man vandrar upp för trapporna. Det är väl så den välsignade jämvikten skapas. Lite skit ch lite bra. Rör ihop ordentligt . Njut av lugnet.
Se där, jag gav mig inte. Men det tänker jag göra nu. Orkar inte mer. Åtminstone inte idag.
Trevlig helg!