Categories
Betraktelser & Berättelse

Dra åt helvete… nåja…

Kryper till korset och beställer en pall pellets. NO levererar snabbt som en iller som vanligt. Fyra pallar björkved följer med på köpet. Här skall eldas (utav bara helvete). De sista orden kan känsliga läsare bortse ifrån. japp, rubriken och kommande utbrott också.

Så han får hosta igång idag då alltså Hulken. Men bara tillfälligt. Åtminstone om det inte blir kallare väder. Skönt är det såklart. Varm som en sommarkväll i Juli. Inomhus.

Men det som inte är så skönt är att jag tvingas springa upp och ner i trappen mellan pannrum och kontor idag. Har nog tagit trappen ungefär femtio ++ gånger vid fyratiden och det blir några gånger till. Anledningen är avsaknaden av laptop och pågående låtsasinstallation. Knän och ben ropar “lugna dig pysen” men inte lyssnar man på sådant. Inte en sådan här dag när mätvärden börjar rasa in. Det blir liksom roligare då. Jag har alltid varit en vrång jävel. Alvedon till kvällen heter lösningen man får ta till.

Appen på telefonen som skall hålla reda på att och hur mycket jag rör mig säger att jag rört mig i fem minuter idag. Den kan dra åt helvet den med. Fast brottslingen i sammanhanget är nog snarare min telefons sensorer som inte fungerar som de skall. En dag skall jag be den – Motorolan – dra åt helvete också, men just nu får den duga, trots spräckt och hjälpligt lagad skärm. En gåva dessutom. Man kastar inte bort gåvor i första taget.

Helt plötsligt kommer det in mätdata på varmvattenförbrukningen. Vi får se om det blir några aha-upplevelser av det. Jag gissar i alla fall att vi befinner oss långt ifrån hihi-upplevelser i det sammanhanget.

Det är höst. Jag lyssnar fortfarande på Winnerbäck. Musik som passar mitt sinne. Det där blåa finna alltid inom mig. Har alltid gjort det. Och jag skulle inte vilja att det var på något annat sätt. Värden har nog med flabbare utan att jag skall sälla mig till det glada gänget.

En dagsdos antibotika kvar nu. Sen så. Sepsis eller frihet. Varannanveckasprat med överläkare Sandström i Gävle imorgon. En trevlig prick. Femtiosexa han med. Får väl klaga över onda ben. Stackarn, måste lyssna. Borde kanske håll tyst. Säga “allt är finemang”.

Fast Hudiksvall och sjukhus nästa vecka och sen dit igen veckan efter det. Klippkort. Trött på sjukvård. Trött till och med på sjuksköterskor. Nåja, nästan. I alla fall inte trött på alla.

Men nu har jag några bra låtsasarbetstimmar framför mig. Jo. Låtsassaker görs bäst under låtsasarbetstid.

Liksom.

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.