Förr när man ändå trodde man var ung så skulle man såklart inte sluta här. Man är ju på spåret, man är nära, man vill göra klart. Alltså innan man lägger sig. Så man körde på. Då.
Jodå man var ocool gubbe då med. Men Mer “gubbe” nu såklart. Kanske mer “ocool” också. Men hur som helst. Nu tänker man på morgondagen. Att man skall orka med den också. Är sådär vuxet planerande. Ja ja ja. Man går och lägger sig. Tar tag i tråden imorgon. MAn måste ju hinna med ett kapitel i sin bok också. Kanke två. Imorgon löser vi problemet alltså.
Godnatt!