Så vinner han, Kung Bore, till slut. Det är en kall natt, det skall bli en kall vecka, ute huttrar och dör växter som inte fått något täcke av snö som håller värmen.
Men visst. Kungen vinner varje år. Precis som han till slut förlorar sitt imperium på våren. Det där är nästan en sanning. Det har funnits år när den inte infriades. Artonhundrasextiosju och åtta t.ex. Det lär hända igen. Och alla kommer att ropa “mäh!?” då när det händer precis som mänsklighetens korta minne alltid påbjuder. Alltid oförberedda.
K har morgonmöte och hastar upp ur sängen. Jag ligger kvar en stund till. Vill inte möta det där kalla. Men måndag är en av de helt utmärkta dagarna i min vecka så strax efter henne är jag uppe jag med. Sugen och glad över att leva. Ja jag vet. Det låter hurtigt. Har man aldrig varit igenom någon skitig sörja så kan man såklart inte förstå det där. Men har man det, vistats i sörjan, ja då ler man över en ny dag utan oro, svält och umbäranden.
Den sista delen i fiberinstallationerna skall börja här i Los imorgon. Men ingen har ringt och bokat tid så man är väl inte med på början av den där listan. Hoppas gör man såklart. Men har man väntat såhär länge kan man såklart vänta ett tag till.
Men här börjar min vecka.