Jodå, jag håller mig vaken. Sug på den. Ser en del tv. Försöker se filmen om Vincent van Gough. Men ryckigt och ytligt. Man skall nog läsa “Han som älskade livet” istället. Den är bra. Det här är Amerikanskt. Ja alla vet hur det blir. Om ankor försöker bli högkulturella.
Så vi stänger av. Man har en bok. Satsar på den istället. Även om inte heller den är särskilt bra. Trots Mankell’s signum. Men man lever som vanligt på hoppet – att den kan bli. Bra.
Apropå Vincent så borde alla skolelever få inpräntat i sig att ingen, INGEN, i samtiden, ser storheten, den som erkänns. Man skall gå sin egen väg. Även utan lovorden. Det är den enda vägen.
Sånt lär man sig efter femtio, men önskar att man hade koll på när man var femton.
Godnatt!