En fläkt som sitter löst är enda problemet med studiodatorn. Det löser sig alltså. Men… va fan… Windows 10 licensen gäller inte längre när man bytt moderkort. Vilka as! Nåja det var en gratis uppdatering från sjuan. Får väl köra den då. Skit samma. Man tänker samtidigt “varför skall man porta sina grejer till den där miljön?” Men Redmond klarar sig väl utan mig och mitt såklart.
Installera hela skiten igen alltså. Urk! Eller köpa en sådan där tvåhundrakronorslicens. Men det tar emot. Såklart.
Idag besök av verklig människa. Ingen vanlighet. Gammal kamrat visserligen. Alltså ingen ny fräsch bekantskap. Men snart har vi känt varandra i femtio år. Det finns värden i sådant.
Underkylt regn här idag. Isgator ner för hälsingebergen. Skolskjutsarna parera de värsta backarna med tungan. Jobbpendlarna kör i diket.
En gång under den tid jag pendlade mellan Alfta och Los låg det tre bilar i diket på en kilometer väg. Man såg mycket jävligt väder då undre de åren under tidigare mornar och sena nätter. Fast det värsta jag varit med om är en resa till Orsa där ett oplogat snötäcke frusit till is som precis brast när man for fram över det. Styra var inte att tänka på. Man åkte åt det håll man åkte åt. Sex mil av det med familjen i bilen höjde pulsen. Men fram kom vi och helskinnade var vi när vi gjorde det.
Gårdagen blev ingen höjdare. Lyckas aldrig hitta den där riktiga inspirationen. Tänk om man skulle vara tvungen att leva ett helt liv så. Nej det skulle jag inte klara av. Där finns min gräns. Akilleshälen.
Men nu skall jag försöka åstadkomma något av värde. Värde för mig “that is”. Snart är det jul…