En sol låtsas att det är sommar utanför fönstret. Lyser och lyser och lyser. Tvingar mig till slut att motvilligt dra ner persienner. Datorer är djävulens redskap på det viset. Skärmar är som vampyrer. De hatar solljus. Smälter som troll i solstrålar. Och är man nu då alltså är slav under de där får man alltså begränsa solinflödet. Skapa en krypta av mörker under en tid när man man som varandes en vanlig människa behöver ljus mer än någonsin. Men även om jag tvingas ge efter för idiotin skall jag i alla fall alltid vara medveten om den. Jag tror nämligen det kan hjälpa. Lite.
Jag är trött idag. Inte för att det finns en anledning till det. Jag har sovit mycket och gott under helgen. Jag är trött i alla fall. Möjligen får jag för lite sol…
Imorgon sjukhus igen. Denna gång koll av prostata. Det där har jag hållit på med i trettio år nu. Numera med en prostata som är tre gånger så stor som den skall vara. PSA värdet går upp pga det. Man blir lite orolig där. Så jag tjatar till mig återkommande kontroller. Numera. Det var en gammal vän som jag mötte för några år sedan som satte igång det där. Han såg ut att vara i fin form. Jag sa det. Men viktnedgången var just cancer. Japp, i prostata. Två månader senare var han död. Men han tyckte det var tur att jag kollades upp för min godartade prostataförstoring. Men det gjorde man såklart inte. Sådant får man tjata sig till. Det var efter det där jag började tjata. Japp, jag tjatar fortfarande. Kommer att fortsätta med det.
Äter en lussebulle mot tröttheten. Det hjälper inte ett dugg. Tar alltså en till. Det hjälper inte heller…
Borde inte äta sådant där alls.
Egentligen.
Men har dålig karaktär för det där söta.
Bredband är det som man alltid haft nu. Det tickar på. Underbart. Men knappast märkvärdigt. Det är som man alltid haft de här hastigheterna. Skulle vara svårt att steppa ner nu.
Dricker Blossa årsglögg igår. Tradition. God, men har en lite bitter eftersmak. Men en bra affärside det där. Alltid trevligt att tillsammans smaka av den första koppen och fundera lite över smakerna däri.
En del bryr sig såklart inte om det där. Andra bryr sig inte om någonting alls. Från mitt perspektiv verkar det vara tråkigt och trist.
Men nu skall jag lägga mig på golvet på alla fyra och söka efter den där inspirationen jag tappat bort. I något hörn ligger den säkert. Jag hade ett fast grepp om den under fredagen även om jag somnade en stund där i låtsaskontorsstolen då under dan. Så långt kan den inte ha hunnit. Måste hålla till någonstans här i närheten. Definitivt så.
Ja, det är väl bara till att börja krypa…