Varmt – Kallt – Terapi

Tro mig. Eller tro mig inte. Du väljer. Såklart. Som alltid. Men att bära in den första hela pallen pellets själv utan att något annat än att den vanliga otränade kroppen gör ont är härligt. Jodå jag har burit lite pellets tidigare i år. Men halvpallar. Småduttat. Men inga riktiga sådana där bär in jobb sedan slutet av januari. Ja och JA. Det mesta styrkearbetet sker med vänstern, men det har det gjort tidigare också.

Troligen var jag stuveriarbetare i ett tidigare liv. Gillar det där monotona. Böj rygg. Upp med en säck på axeln. Bär ner i källaren. Lasta av. Ut igen. Nu är det bara sexton kilo i de här säckarna. Inga femtiokilos stuveriarbetarlaster. Men ändå. Det renar det där fysiska arbetet som det man gör med huvudet aldrig kommer i närheten av.

Önskar mig en PT i julklapp. En elak jävel. Som får fart på mig.

En annan sak med att vandra mellan pannrum och utemiljö är temperaturskillnaderna. Nu är det inte så farligt idag. Men vissa gånger har det ju varit nästan trettio plus i pannrummet och minus tjugo ute. Härdar. Eller skapar framtida problem. Hursomhelst fungerar det. Efter att man burit några säckar och fått igång systemet märker man inget av det där.

Ja nu återstår en pall. Den tar vi mot kvällen.

Bäst vore såklart om det här hände varje dag. Men kanske skulle man kunna bära in en pall ena dan och bära ut en pall den andra dagen. Men det blir lite som att hållas på gym. Känns så förbannat värdelöst. Ja rent av som att torrgå som en vän kallar promenera utan att ha ett mål. Ett bra uttryck. En bra vän.

Men jag tycker livet är bättre om jag kan hantera pelletsen och skotta själv. Mår inte bra när andra måste göra det åt mig. Hur än berättigat det än är känner jag det då som om jag smiter undan. Bondarv, troligen.

Men här får min dag börja. Jag tor på den här dagen. Att det blir en bra dag. Jodå. Liksom.