Undrar lite ibland vad jag håller på med. Till vilken nytta… För vem… Sen fortsätter jag igen. Som om jag själv vore programmerad till att göra just detta. Konstigt är det. Så jävla roligt är det egentligen inte. Det är i målet som lusten finns. Om man någonsin tar sig dit. Ja och väl där (när man tar sig dit) brukar det ju börja om från början igen. Alltihop.
Det blåser rejält här på kulle idag. 17 m/s i vindbyarna enligt Smhi. Själv har jag inte lyckats fått upp väderstationen som skulle upp i år. Hmmm… Det går trögt det där. Så några mätvärden på vind kan jag inte plocka fram. Men en dag så…
Imorgon Sjukgymnast, Jo “fysioterapheft” går ju inte att stava till. Buss alltså. Heldag i Ljusdal alltså. Men K skall med. Får kanske kaffe och bulle på Coop. Men en hel dag åt helvete. Fast vad är en dag i ett liv egentligen? Man får tänka så. Eller inte tänka alls. Tut att det går bussar fortfarande kan man också tänka. Det är inte överallt det gör det.
“Fysioterapeut” är det om någon funderar. Det går att Googla på sådant om inte stavningskontrollen klarar av ens försök.
Pratar med verkstaden. Dom får inte upp motorhuven. “Det är väl som själva helvete….” vill jag skrika, men skriker inte. Dom skall försöka igen. Det rasar…
Hatar allt som har annat än en elmotor. Inget med förbränningsmotor är min vän. Har aldrig varit.
Men snart är det jul. Det är bästa att man är snäll. Så att tomten ger en en pepparkaka och lite julmust. Mer behövs inte. Fast julmust får vi kanske vara utan. Tung att bära hem. Vatten är inte så dumt det heller. Minsann.
Fast nu så. Min tur att fixa mat. Måste komma på vad bara. Hmmm… Ja så får det bli.