Förr hörde den där tidningshögen till fredagskvällarna. Det var då, framför tv’n, i en annan soffa än den grönas IKEA vi har idag, som jag njöt dem. Ja, med , kollegieblocket, kanske en ny programmeringsteknisk bok, lite film. De bästa idéerna kom ofta där. Flera processer igång samtidigt var inga problem. Då. Svårare nu. En kärna jobbar hjälpligt vidare i alla fall. De andra är numera upptagna med att hitta bland bråten man samlat på sig där i huvudet.
Nu för tiden ligger de bara där i högen tidningarna. Ny adderas då och då. Högen växer. Elektroniktidningar (som högen mest består av) är mest energi och bil-tidningar idag. Mest tröttsamma om man nu är intresserad av av elektronik mer än häftiga bilar och alternativa energilösningar. Men jag antar att det är läsarundersökningar som ligger till grund för det där. Läsarna är män. Antar man. Bilintresserade i alla fall tydligen. Tröttsamma typer. Jo jag vet att kvinnor också kan vara bilintresserade. Var inte så känslig kära läsare.
Numera måste tidningshögen nå en viss höjd innan man angriper den. Också då med en slags motvilja. Det tar nämligen tid. Dessutom har man läst det som står i dem tre fyra gånger på nätet redan vid det laget. Det är sällan något nyttigt. Fast osedda vågar man inte kasta dem heller. För ibland finns de där guldkornen där. De som man letar efter, verkligen vill ha, i den här lavinen av information man brottas med varje dag.
Dom där järnen bredvid högen försten. Dom skall bli en del av en fågelmatare. 90 mm avloppsrör, fyra sådana och en tallrik. Vips en fågelmatare, Ja, sen skall jag lyckas sätta igång med det där också. Det finns mycket låtsasarbete i vägen för det där projektet.
Fast nu tänder jag mitt ljus. Fjärmar mig från blåsten och snön som yr där ute och gör det jag tror mest på. Mest för att jag inte kan annat och för att jag älskar det. Inte dåligt så långt kan man tänka och tycka.
Liksom.