Jag vet inte från vilket år den här bilden är ifrån. Men det har gått några år. Ganska många. Som det gör.
Jag fick en gratis utställningsplats på en IoT konferens i Eindhoven i Holland. En specialare för open source folk. Visste såklart inte hur jag skulle ta mig dit. Man lever ändå med rätt knappa marginaler även i riktiga jobbtider som open source utvecklare. Men en vän övertygade mig om Ryan Air’s förträfflighet och låga priser. Efter att ja hittat ett billigt hotell i utkanten av Eindhoven – Philips huvudstad – så drog jag.
Allt det här hände i början av Juni. Ett flygplan från Skavsta och en resa dit genom en del av Sverige som är som vackrast just den här tiden. En snabb transport till Nederländerna och ett annat sommarvackert land.
Här passar jag på att träffa folk som man bara pratat med genom mail under många år. Roligt såklart. Hinner ta en dagstur till Amsterdam. Vandrar där ensam efter gatorna och önskar att K hade varit med.
Fast nu var det den där bilden. Du får förlåta. Som vanligt sköljer minnena över en om man börjar nysta i något.
Konferensen var som konferenser brukar vara. En del är bra och en del är uselt. Skåpmat och nollor har en tendens att få framskjutna positioner på sådana här tillställningar. Men som vanligt är mötena med människor det som är det verkligt givande.
Den dag när bilden togs så gick en jury runt och intervjuade de open source project som fanns på plats. Just när dom gick förbi vårt bord så satt jag i en annan lokal och lyssnade på ett gäng från Rotterdam som hade spännande IoT idéer för stadens utveckling. Några kamrater från mailinglistorna stod vid VSCP bordet.
Ja, hur som helst. När priserna skulle delas ut så fick OpenHAB första priset. När tredje priset presenterades så var det VSCP. Priserna bestod av två röda tröjor i storlek small. Jag tror att dom till och med var för små för mina söner. Blev nog aldrig ens använda. Det är dom jag står där på scen på bilden och tackar för. Hon som delade ut priserna var chef för något IoT bolag i Amsterdam. Minns inte vilket just nu. Inte viktigt just här heller.
Så med tredje pris för VSCP åkte jag hem till Sverige.
Ja där kunde man slutat den här berättelsen. Ett tredje pris på en internationell konferens av det här slaget kan ju vara fantastiskt bra. Fast…
Tvåan i den där tävlingen var en snubbe som gjort en klocka som vad internetuppkopplad. Alltså, som ställde tiden med ntp. VSCP hamnade alltså under placeringen för en ntp uppkopplad klocka! Suck.
Sen fanns det bara tre open source representanter på den där konferensen. Tredje priset var alltså också sista plats. Suck igen.
Tack och lov så blir jag motiverad av sådant där. Ger mig inte i första taget. Tyvärr kommer ingen av de som var där och då minnas mig och “mitt projekt” när jag en gång i framtiden (nåja…) visar var skåpet skall stå. Men sådant är nu livet.