Uppriktigt sagt så skulle jag kunna gå och lägga mig och sova igen denna morgon. Trötter. Försöker med te. Som uppiggande. Återstår att se om det fungerar.
Livet utan själ fungerar det också. Att sälja sig själv och sin blogg är dock en hemsk upplevelse. Men har man väl gjort det så är det ingen konst att fortsätta. Det är väl ungefär som att döda någon. Har man bara klarat av den första så… Nåja, kanske haltar liknelsen.
Kommer precis på att den här stora tröttheten jag känner kanske är det normala tillståndet numera efter en såld själ. Kan det vara så? Varje levnadsdag hädanefter skall kanske levas utan den där euforiska känslan över att vakna till en ny dag. Får jag aldrig igen uppleva den där svårigheten att gå och lägga mig för att allt är så förbaskat skojigt. Men såklart, en såld själ är en såld själ. Här finns ingen bytesrätt att åberopa. Mammon är en hårding.
Livet med två små skärmar med dålig upplösning suger rent ut sagt. Japp tröttar också. Som om inte synproblem i sig har varit nog. Men jag antar att han/hon/det/gud har en tanke med det här. Att man skall härdas. Att man haft det för lätt. Hur som helst är det skönt att det finns en han/hon/det/gud att ställa till svars i sådana här situationer. Ja och be och önska till när det är illa. Bara ta åt sig de positiva grejerna på det egna kontot. Jag kunde ju ha köpt en ny monitor också istället för den där begagnade jag investerade i… Men lämpligast är det att skylla på någon annan.
Hmmmm…. borde kanske prova att byta det där styrkortet idag då. Det kan fungera. Även om chansen är liten. Fast sådant där tar så mycket tid. Bättre att lida då. Så att man får klaga. Kanske. Eller inte.
Eller kanske man bara helt enkelt skall gå och lägga sig…