Hackspetten trummar sina virvlar varje morgon nu när jag går och hämtar tidningen. Talgoxen sjunger med och ljuset – det sköna ljuset – är här också vid den tiden. Det har hänt något och jag tar in det genom att gå den lilla promenaden långsamt. Dragspelaren sover och jag ser honom inte. Finns det bättre sätt att vakna på? Knappast. Min värld är inte stor men behöver inte vara det heller. Jag skulle kunnat vakna i New York den här morgonen eller i ett strandhus i Thailand och min värld skulle ändå vara i det lilla. För det är inte alltid som det är det stora självklara som är poängen. Att uppleva det nästan osedda runt omkring sig. Det som alltid finns där, ger massor. Om man vill se det. Vill ta in det.
Som att det var den lilla katten som man minns tydligast från Forum Romana. Tobakshandlaren som så vänligt gick ur sin affär, ut på gatan och visade vägen till campingen i Amsterdam. Allt det där lilla som sitter etsat och skarpt i minnet medan man kan sakna bilden av självaste Notre dame där i Paris fast den gamle mannen framför bokståndet med den lilla cigarren strax bredvid finns kristallklart lagrad. Tidningsartiklarna där man figurerat behöver sin mapp för att bli ihågkomna. Förstasidorna också. Det fanns inget viktigt där. Inte heller examensdagar och andra bemärkelsedagar finns heller så där tydligt kvar. Fotoalbum får hjälpa minnet där. Men en sommardag på rygg i gräset här utanför minns jag solklart. Jag bara låg där och såg på molnen. Avslappnad. Inte sugen på att jobba som så ofta annars. Bara var. En av dom bästa dagarna i mitt liv faktiskt. Men knappast märkvärdig. Inget man skryter med. Som min promenad till postlådan nu på morgonen med hackspettens trummande. Vardag. Sådana det finna massor av.
Vi åkte till Järvsö och åt en pizza igår frugan och jag. Pizzeria finns inte här i Los. I sportlovstider är inte Järvsö det bästa stället att åka till dessutom. Priserna är högre än på andra ställen. Så det hade funnits bättre val. Också för att det är nio mil enkel resa dit kan det tyckas vara ett dåligt val. Men så var det naturligtvis inte i verkligheten. Man måste inte alltid tänka så förbannat förnuftigt! En pizzeriatur i bil en söndag i Mars när årets Vasalopp är historia kan bli en semester i det lilla. Tid att prata på. Vara tillsammans i. Underbart. Om man vill se det lilla. Om man vill uppskatta det självklara. Det behöver inte vara så förbaskat svårt.
Hackspetten är klar med sitt gig för dagen nu. Har lämnat över helt till Talgoxarna. Öm i näbben kanske. Hungrig. Imorgon har han föreställning igen. Trummar virvlar som en mästare. Jag kommer att lyssna då också på väg till postlådan. Ta in det som bara finns där. Det lilla som är ett uttryck för det största. Allt detta handlar ju om kärlek när det kommer till kritan dessutom. Det är så det pirrar lite i luften.