Koncentrerar mig idag. Långt inne. Nu vid tio går det inte längre. Kör in i väggen. Jo, jo, jo, det hade väl inte varit konstigt om jag sysslat med riktigt arbete under dagen. Jag har ändå kört sedan åtta i morse. Men nu är jag låtsasarbetare. Allt är bara på låtsas. Borde inte vara så ansträngande kan man tycka. Men tycker inte. Lek tänker man…
Att binda ihop något i slutet av ett (låtsas)projekt är alltid påfrestande på något vis. Man har vittring på det där “klart” men man hittar hela tiden fler saker som måste fixas innan man tycker sig kunna säga “klart”. Man måste liksom ta sig fram till den där punkten där det inte gör för ont att säga det där “klart” fast man såklart inte är klar eftersom ingenting någonsin är “klart”. Ja och den där processen gör ont. Jävligt ont. Många är dom som aldrig kan säga “klart”, för det svider verkligen att inte släppa iväg saker som inte är perfekta. Lättare då att lämna kvar i byrålådan. Inbilla sig att om man finslipar lite till så når man nog fram. Men bara en fullständig nolla tror att hen släpper iväg något som är “klart” när hen puttar ut något genom dörren. Resten av oss känner vår dödlighet i det där läget. Tror såklart att det är skillnad för andra. Att de har det lätt. Men försöker i alla fall nå hela vägen även om vi vet att det är omöjligt.
Japp, slut alltså. Behöver laddas. Laddning sker lämpligen i en säng en trappa upp och inleds med en god bok.
Så efter Hulkmatning får det väl bli den där sängen. I en annan tid hade jag nog kört på. I alla fall om det fanns kaffe och cigaretter. Idag fungerar inte det där. Lyckades tack och lov sluta röka till slut. Kaffekonsumtionen avtog med det. Men innan dracks kannor. Ja och jobbades länge. Japp “jobbades”. Nu återstår alltså låtsasjobbande.
Men, varför sitta här och skriva dynga. God Natt!