Låtsasarbetsveckan har startat. Nåja. Segat igång efter vila. Men igång är den i alla fall. Även om starten i realiteten blev sen eftermiddag.
Utvilad är man. Ännu en helg i vila avklarad. Men det är liksom som om vi behöver det där. Både K och jag har trötthet i oss. Hos K som verkligen arbetar kan man till och med förstå att den finns där. Hos mig, nåja, mer tveksamt, mer slöhet, mer brist på lust att åstadkomma storverk längre på en lördag här. Förfall.
Ute blåser det hårda vindar. Vanlift denna vinter. Snön upp mot Örnbergskanten påminner om hur det brukar vara i början på april ett vanligt år. Vårbäckern är till och med framme och porlar förtjust fram vid bergets kant. En underlig vinter indeed. Prognosen säger dessutom fortsatt varmt väder. Det är bara enstaka grader från att vi måste ta till “vårdefinition” såhär i januari. Men SMHI har i sin stora visdom bestämt att det minsann inte går för sig att ropa “vår” före 15/2. Tur det kanske. I alla fall ett år som detta.
Men snart är den första av svartmånaderna avklarad. Skottår i år så belastningen av svartmånadsdagar är ju dessutom fler än vanligt. Men hit har det gått rätt bra ändå. Kanske har det där med åldern att göra också. Den liksom jämnar ut och mildrar. Sen upplever man såklart att tiden rinner iväg på ett annat sätt också. Av godo då såklart under svartmånader.
Jag har 652 dagar kvar till pension idag. Inget förändras såklart i och med att dom dagarna går egentligen. Jag kommer att fortsätta precis som vanligt. I alla fall så länge jag orkar göra det och så länge som det fungerar att hålla på. K har några år kvar efter det. Sen kanske man vill ha en del mer tid till att resa iväg och uppleva saker. Men man vet så lite om vad som händer. Få passa på att njuta av den tillvaro man har just nu. Som faktiskt inte alls är speciellt dålig om man tittar på den och orkar jämföra med hur det kunde vara.
Jag blöder väldigt ofta näsblod för tillfället. Torr luft och förkylningar antagligen. Som på bilden ovan i slutet av ett 16h låtsasarbetspass förra torsdagen. Inget att gnälla över såklart. Bara som det är.
De här veckan är fortsatt arbete med att närma sig release. Plågsamt alltså. Men nu närmar det sig. Kanske. Möjligen. Vi får se. Inte för att det gör så jättestor skillnad. Efter release börjar bara alltihop om igen. Fast lite skillnad den här gången såklart, eftersom så mycket är omskrivet och ändrat. Lite nervösare.
Sitter jag här och skriver dynga så blir det såklart inget alls av det där. Bäst att kliva upp på hästen och köra alltså.