Jag har en “otroligt-trött-dag” igår. Det händer liksom inte så mycket. Till slut måste jag gå upp och sträcka ut mig på soffan en timme. Somnar på stört. Tror jag är piggare efter det där. Brukar räcka i de flesta lägen med en kvart, tjugo minuter i drömlandet för återhämtning. Men inte då. En hel dag går till spillo och kvällen får bli film. Men en bra film (The Man Who Knew Infinity). Den blir till dagens enda höjdpunkt. Lägger mig tio och sover så fort huvudet når kudden.
Idag ny dag. Eventuellt piggare. Kan inte riktigt avgöra. Men det visar sig.
Vi har fått en decimeter snö under natten. Lite vinter på riktigt igen. En mjukare värld. Gissar att den här pudersnön skulle älskas om man nu var utförsåkare. Men nu är man inte det. Men tycker inte illa om den ändå.
Jag fortsätter resan mot “klart”. Nirvana. Men att skriva manual, dokumentera, testa, är inte det mest stimulerande man kan hålla på med. Jag är inte den där som trivs bäst med att underhålla det som redan är bygt. Snarare den som går igång på att rita det som skall byggas. Fast är man själv finns såklart inte den där fördelningen. Det finns ingen man kan skicka stafettpinnen vidare till. Man måste ta tag i alla de där sakerna. “Vill inte” duger liksom inte. Inte heller “orkar inte”. Man får bita ihop och ta tag i saker.
Ja just det!