Såklart. Alldeles för mycket vila nu. Men det enda jag orkar. Hostan och det. Jo läser. Guillou. Sista. Nej, “senaste” heter det väl. Jag vet att han skriver på en ny. Den här är bättre än den förra. Mer släktkrönika. Mer liv. Gillar. Sover där emellan. Äter också. Det som smakar. En del gör det faktiskt fortfarande. Smakar. Alltså.
Men ser på TV också. DNA. Har ni kollat? Skitbra tycker jag (och K). Finns på svtplay. Man kan alltså ösa på med avsnitt om man vill. Har sett väldigt mycket bra Dansk krim ett tag nu. Gillar det mesta hos danskar utom möjligtvis deras mindervärdeskomplex kontra Sverige och hur illa de pratar. Älska mig är inte så tokig den heller. Sitter en meter framför tv’n när jag kollar. Ansträngande. Fånigt. Men nödvändigt.
Fast nu söndag. Det skall knappas. Men det blir mest upprensing. Fast just det rensar manegen för knappande imorgon. Om det finns en morgondag. Ta inget för givet lille vän. Det gäller också en vanlig dag. Alla dar. Bara idioter tror att de lever för evigt.
Finväder på ingång. Borde ta med sig den sista snön här på kullen. Ljuvligt. Jag måste ut. Hela min lekamen skriker efter det. Fast det är inte samma sak att vandra omkring i skogen eller efter vägarna när man inte ser så bra. Möter man folk ser man inte vilka de är. Det där gör en nästan folkskygg.
Lider alltså. Lite. Japp, åtminstone lite. Ett jävla sjukdomscentrerat liv nu ett tag. Det är farligt att bli sin sjukdom. Fastna i den. Man måste resa sig över. Släppa sig själv fri. Flyga iväg. Men säg det till dem som har ont så att de gråter. Det är lätt att snacka när man står där tryggt i sina egna skor. Man inser ganska snabbt att man inte har mycket att klaga på.
Tranorna är visst här. Men jag har inte hört dem ännu. Troligen för att jag hela tiden håller mig inne. Men längtar. Ett av de riktigt stora glädjemomenten i mitt liv är att ligga där i sängen om sommaren med öppet fönster – ljumma vindar som lyfter gardinen och smeker mig – och lyssna på tranorna på myren i närheten när de välkomnar den nya dagen. Det brukar ske mellan tre och fyra där på morgonen någonstans. Har man tur sätter koltrasten igång med den vackraste sången som finns strax efter. En bättre start på en ny dag kan man liksom inte få.
Fast än så länge är det ju ett tag dit. Nåja. Inte så länge. Maj räkcer om det kommer värme.
Fast nu… jag tror jag går och lägger mig. Ingen ide att börja med något av värde nu. Man hoppas på morgondagen.