Tröttheten tar tag i mig idag. Trotts vackert väder. Trotts värme. Eller kanske just därför. Energin är hur som helst helt bortblåst. Jag försöker med några vändor i trädgården. Njuter. Lyssnar. Ser varje pinne som en lekande huggorm. Varje prasslande löv som en råtta. Det är inte samma sak att vara ute som det brukar vara. Fantasi lever sitt eget liv i huvudet när jag inte ser som jag skall och jag “ser” allt möjligt som egentligen inte finns..
Men snön drar sin sista suck. Bara ploghögen kvar. I alla fall om man låter bli att titta på norrsidor och i diken. Ibland får man låta ögon se det man vill att de skall se. Just det där fungerar extra bra om man ser lite glest såklart. Man kan lägga till och dra bort efter behov.
Men jag fixar de där testerna. Kommer igenom dem. 365 stycken, 116 ms, “Passing” i grönt, några tusen rader kod. Men eftersom jag passar på att addera och ändra en del grejer så är det alltså dags nu för manualskrivande. Man hämtar energi från yttersta spetsen av sin lilltå på höger fot. Det är bara där det finns lite kvar just för tillfället..
Låtsasjobb såklart. Tänk vad trött man blivit om det varit jobb på riktigt. Eller är det tvärt om. Det var så länge sedan jag jobbade på riktigt nu att jag inte mins.
Man måste ju helt enkelt skåda norrut och ta in Venus i dessa tider. Aftonstjärnan. Man ser hettan ända hit. Har man kikarna kan man se Plejaderna helt nära. Fast det räcker såklart med Venus. Om man kan uppskatta det som är fantastiskt såklart. Annars får man köpa sig en ny tv eller ny bil eller något. Som tröst.
Värme imorgon också. Ännu mer. Härligt. Jag skall häva upp stora skolfönster så fort det bara går och njuta av frisk luft och fågelsång.
Fast nu ett sista ryck – sen läsa, sova.