Frågan är väl om man kan kalla “snöhögen” för “snöhög” nu längre. Det tar sig alltså. Detta och härligt ständigt fågelkvitter och en och annan solstråle som når fram också till en ogudaktig människa som mig. Annars är det mer hosta och snorande. Finns inget slut på detta tydligen. Men jag förtjänar det säkert. Varför skulle jag anars ha det? Det kan ju inte vara något så trivialt som slumpen som är inblandad. Virus tar oss syndare först. 😉
Varmvatten fixat idag för icke eldningssäsong. Tredje generationen rullar nu där i källaren. Generation ett var en PIC16F84A – klassikern – ett relä och en temp.-sensor, generation 2 en NXP ARM LPC2130, relä och tempsensorer. Nu använder jag mina VSCP moduler. Test och demo på samma gång. Förvånad att grejerna fortfarande känns fräscha trotts (påtvingat) femårsuppehåll. Tror dom överlever ett år till och tio år till efter det rent innovativt. Trodde jag såklart inte då när jag körde igång dem. Det händer tydligen mindre än man tror trotts att det till synes händer saker.
Varför bygger man då en styrning till en varmvattenberedare? Jo av samma anledning som man bygger en styrning till en kyl och en frys. Reservdelarna till det brunna kortet på varmvattenberedaren kostade flera tusen. Ungefär samma – men några hundra billigare – för frys och kyl. Nöden har ingen lag. Man får alltså bygga. Men som bieffekt lär man sig kanske lite liksim på köpet. Eller inte. Tro mig, kunde jag skulle jag också ha köpt nytt. Men tänker inte vara ledsen över en sådan skitsak. Livet är för kort för sådant.
Kunde jag skulle jag bygga en bil. Det gjorde farsan. Med en flygplansmotor från andra världskriget som motor. Men andra tider då. Liksom.
Varmvatten: 55.5 C just nu. Skall pressa upp det där lite till vad det lider. Legionella är inte att leka med.
Hostar och snorar vidare. K. tycker att jag skall skärpa mig. Hon har antagligen rätt i det.