Nu undrar såklart. “Hostar han fortfarande?” Jo jag kan tänka mig det. Omtankarna haglar. Och ja, det gör han, fast mindre dag för dag tamefan. Det ni!
Söndag här på en kulle i Los. Julstämning eftersom det snöar ymnigt där ute. Stora före-jul-flingor. Man letar glögg och pepparkakor. Hittar bara glögg. Det få bli brasor en mass istället. Aldrig har vår spis haft fler tända brasor än under denna säsong. Njutning. Mästerligt. Hurra för oss. Man skall nämligen njuta av livet. Det är för kort för allt annat.
Låtsaskontoret är ouppvärmt och kallt. Startar motorvärmaren. Den sista utvägen för att kunna sitta här. Vägrar att köra igång Hulken igen. Är eldningssäsongen slut så är den. Oavsett snö och kyla och hårda vindar från helvetet.
En fjolårskalv hälsar på. Räv bredvid den när den ligger där i gläntan nedanför huset och tuggar. Sen en Spillkråka som ropar sig hes. Jag minns varför vi bor här. Varför jag måste bo så här. Varför landsbygden är bas och staden är utfärd och inte tvärt om. Det går att leva på båda sätten såklart. Det finns inga eller i alla fall väldigt få antingen eller. Fast inte för idioter såklart. Själva definitionen av en idiot är ju tvärsäkerheten.
Men nu kod och musik. Allt på låtsas såklart.