Somnar idag också. I låtsaskontorsstolen den här gången. Vaknar av att yngste sonen står framför mig och försöker få kontakt. I min hjärna tar han form först i en dröm och sen bleknar han sakta fram i och med att verkligheten också gör det. “Hallå”. Vad som nu är “verklighet”. Eller ens “verkligare”. Han tror väl att det är tid för arv en stund den stackarn.
Powernap i låtsaskontorsstol är inte helt ovanligt. Fem, tio minuter halvsovande i tillbakalutat läge brukar ta mig upp på banan igen. Ovanligare är att det att jag somnar på riktigt som idag. Men det har hänt förr. Spelar ingen roll såklart. Effekten blir densamma. Man piggnar till. Orkar vandra vidare.
Men ont i kroppen, halsen, snorig. Japp förkyld. Antagligen därifrån den extra tröttheten kommer också. Irriterande nu när jag vill få bort lite från todo-listan för framtida nära semestersegrar.
Smith & Thell snurrar fortfarande såklart
Det är som en godispåse. Går inte sluta äta/lyssna. Snurrar i huvudet också mellan spelningarna på Spotify. Det enda man kan göra som befrielse är att lyssna sönder. Befria sig genom utnötning. På dom bara, liksom.
Vad vore jag utan musik?
Sommar i P1 snurrar på. Som vanligt är det de avsnitt man inte har så mycket hopp om som är de mest lyssningsvärda. Det är därför man måste ge sig in i varje dags avsnitt så fördomsfritt man nu kan. Man blir nästan alltid överraskad. Som i dagens avsnitt med Therese Lindgren Lyssningsvärt! Det är inte lätt att leva.
Nu skall jag snora på och lägga kod till kod och få det hela att bli till något i slutänden. Med musik går allt.
Liksom