Efter-midsommar-mörker där ute. Jag skall strax lägga mig. Trotts rätt tråkig bok. Den som tydligen ändå höjs till skyarna. Hjälper inte mig. klichéer är allt jag upplever i den där högen med sidor. Men tillräckligt intressant är den ändå för att man vill ta sig till slutet. Hämta in upplösningen.
Seg. Förkyld. Lite utsliten. Jag. Så sömn behövs.
Men egentligen handlar det väl bara om en dag till. Sen får det bli lite friare liv. Det där Lutheranska får jag låsa in i ett skåp i några veckor. Vet att det gör gott det där. Att det skapar sug igen. Att det till och med är skönt att koppla ifrån och av.
Men ser bra gör jag igen. HURRA! Min höger arm har inte varit bättre på många år. Idag när jag diskade kunde jag till och med lyfta iväg grejer med den armen. HURRA igen! Sen finns det såklart fler krämpor. Men inga som hindrar mig allt för mycket. Jag är inte mina krämpor. Men det har varit nära nu att jag vandrat i den riktningen nu under ett år eller två. Begränsningarna som skapas omskapar människan som begränsas.
Att avsluta dagen med två HURRA över livet är väl ändå inte så dåligt. Så därför slutar min dag här och nu.