Semester. Andra dagen. Jag vet inte. Kanske är det inget en låtsasarbetande kan känna av, men i min semester, nog finns det en abstinens här i det här. Låtsasjobbsabstinens i mitt fall då. Det är lite som att sluta röka. Fast ännu värre egentligen. Jag ville sluta röka men låtsasjobba. Nope, inte vill jag sluta med det. Och nu alltså inget. ojobb.
Men man vill fortsätta i tangentens riktning. Tröghetskrafter. Alltid.
Ändå sitter jag då här på låtsaskontoret. Men tillfälligt. Jag tar det här på allvar. Skall bli låtsasjobbsfri. I alla fall under de här veckorna. Använder händer istället. Skruv, spik, rör och efter det, bra bok, bra film och skaplig sömn.
Men varmt äro det icke. Lättfrysta ocoola gubbar huttrar. Jordgubbar med. Vän av ordningen må tänka “lättfrusna”. Men jag är inte så noga med slikt. Sommar äro det dock. Det brukar vara såhär.
Får enkronasskärm levererad som är inhandlad på Tradera. Fungerar som en skärm skall fungera. Tydligen är det under denna tid av året som man skall införskaffa sig en skärm. Minnesnotering tagen. Behöver inte fler nu. Check!
Längtar ut på vägarna. Märker att folk man känner redan är där. De där årliga besöken, från de sparsamma kontakterna, haglar in och folk står i kö för besök och prat. Det brukar inträffa den sista veckan i Juli det där annars. Jag känner bara “lämna mig ifred” men är väl ändå inte så dramatisk åtminstone inte till vardags. Men nästan då ändå. Erkänner. Stuga ute i väglöst land med fiber och sjö vore platsen för en sådan som jag.
Att se igen är en fantastisk erfarenhet. Jag jublar inombords flera gånger per dag över detta. Då skall man betänka att jag ännu inte provat ut nya glasögon och för tillfället går med ett par som inte allas stämmer. Det skall alltså bli bättre! Som om inte redan detta vara kanon! HURRA!
Men musiken… Den saknas mig. Det är för lite musik just nu. Jo, såklart, man skulle kunna stoppa pluggar i öronen och vandra runt med den där. Men i världen, ute, där allt annat händer, på riktigt, där vill jag vara med på riktigt också. Höra och se i nuet. Man kan kalla det där mindfullness eller vad man vill. Men för mig behöver det inte vara så förbaskat märkvärdigt. Det räcker med att finnas till ibland och känna att man är en levandes del av allt. Borde vara ett slags grundtillstånd i den mänskliga själen kan man tycka. Men är det så sällan idag. Allt är flykt.
Men lite sjuka både K och jag. Förkylda. Känns i kroppen. Behövs lite återhämtning. Gissar att det handlar om ledighetssjukan. Slappnar man av alldeles så lite så anfaller “dom”.
Fast nu då. Laga matberedare. Gårdagens försök godkändes inte. Ja, höll inte kan man också säga. Nytt försök idag alltså. Sen leta den där påsen med brickor som jag köpte förra året. Såg den alldeles nyligen. Frågan är bara VAR?