Fredag. Som vilken annan dag som helst. Såklart. När man har låtsassemester. Fortsätter med småprojekt. Lever i befrielsen. Börjar vänja mig vid detta. Bra eftersom pensionen är 479 dagar bort. Om man nu lever så länge. Fast denna ständiga vila fungerar såklart inte hur länge som helst. Eller också gör den det… Men man kan nog vila sig till döds.
Grannen klipper gräs. Får mig att fundera på om jag skall göra likaledes. Det fortplantar sig gärna det där. Men först på listan är det en hylla som skall sättas upp. Varför inte liksom. Den hylluppsättningen har funnits på listan under flera år. Det är skönt att bocka av. Ofta går det mer energi åt till att oja sig än att lösa problemet.
Äter en dubbelnougat. Nougat är en till av mina laster. Det som jag har svårt att klara mig utan också när jag borde klara mig utan. Fast ett liv utan att ge sig hän åt excesser ibland är såklart inget liv. Tycker jag.
Regn under morgondagen. Kanske kan det vara en dag för musik. Kanske… Suget finns där. Men det krävs en heldag. Minst. Att kunna ge sig hän utan förbehåll. Kanske finns den eller också den inte. Det är i alla fall ingen ide att ens försöka om man inte tror att obruten outforskad dag finns där framför en. Ställtider. Tid att ta sig ur det där ruset man hamnar i. Resten det där kreativa flödet som är kärlek och liv. Många sådana dagar kan jag räkna till i mitt liv. Det måste betyda något!?
Det är gott att leva.
River ut gamla ledningar från elskåpet under gårdagen. Fyra mätare är nu en. Mycket avklippt har hängt kvar sen fyra, tre, två, mätartiden. Nu borta. Snyggare. Men man känner sig som en bov när man står där. Som en “otillåten elavledare”. Men sådana saker har jag aldrig vågat mig på. Återstår fortfarande lite fix. En del eldragningar går först åt ett håll och sen åt ett annat. Onödigt såklart. Men man får lösa bit för bit. Skall koppla in den nya kabeln till garaget först. Efterlängtat!
Fåglarna sjunger inte längre lika intensivt. Som alltid efter midsommar. Saknad. Men dom har såklart annat att syssla med. Jag har njutit av det som trillat in genom mina öron fram till hit hursomhelst. Jag tror nog döv faktiskt vore svårare än blind. Om man nu kan gradera helveten.
Havet har jag inte njutit ännu i år. Men det finns såklart inplanerat. Ett av behoven. Att se ut över obruten horisont och lyssna på vågskvalp mot stenig strand. Känna pålandsvinden varmt och lite busigt smeka håret när man intar en baguette med potatissallad och k*ttbullar på en solvarm uråldrig lenslipad stenhäll. Jodå österut blir det endera dagen. Resan västerut, för att möta Atlanten, får vänta ett tag till. Men den hägrar den också. Det är inte ens så långt. Man kan klara det på en dag. Fast behöver minst två. För att hinna ta in.
Men nu skall jag fortsätta med mitt småfixande. Du som går där i sommaren. Var glad att du lever. Det finns så många som skulle velat leva en dag till men inte fick det.