Först håller jag på att lägga den här boken ifrån mig. Men något har den ändå som driver mig att läsa vidare. Den blir också bättre. Handlingen kretsar till stor del kring glasbruket Kostas tillblivelse och den delen är intressant. Allt runt omkring också såklart. Guds vrede. Mössa i handen. Fattigdom. Umbäranden.
Det som slår mig – det här är 1740 talet – är att grundarna till Kosta (Anders Koskull (“Ko”) och Georg Bogislaus Stael von Holstein (“sta”) är släkter som man återigen återfinner under IT-erans glansdagar. Står vi, folket, fortfarande här med mössan i handen måntro?
Hittar du inget annat att läsa så fungerar den här boken absolut.
Alla andra böcker jag läst finns här.