Åtta liter koncentrerad sommar. Plockade tillsammans med koltrasthonan och en arg talgoxe som nog tycker att fröautomaten skall vara framme året om. Den brukar nämligen stå här bredvid den gamla damen. Jag försöker förklara att det behöver bli Oktober åtminstone först. Men han tjattrar på den lille ettrige och verkar inte vilja förstå. Koltrasthonan tröttnar dock på det hela och tar ett rött solvarmt bär i näbben och flyger iväg. Det tar en stund innan talgoxen ger sig dock. Bär är inte hans melodi alls det gör han helt klart för mig.
Men gott är det att stå där en stund och pussas och kela med den gamla damen. Nu åter till det vardagliga.