Categories
Betraktelser & Berättelse

Boiiiingggg…

art fingers foggy hand
Photo by Pedro Figueras on Pexels.com

Kraften tar slut. Batteriet i huvudet är tomt. Dags att ge sig. Men ändå slutpunkt såklart. Snart. De eviga kvarsittarna och deras lärare skall ändå snart ha sina lektioner här i de gamla skollokalerna. De jordliga har sin tid, det som hör andra världar till sin.

Men en bra dag. En mycket bra dag. Får massor gjort. Tjänar som vanligt inte en krona. Så enligt gängs bedömningsmodeller var väl det jag gjort inte värt något. Men för undertecknad, ja då är det annorlunda. Känner den där tillfredsställelsen. Den som nästan alltid finns där.

Idag har till och med lödbänken återgått till att bli en vettig arbetsyta igen. Det är det där att rensa efter gamla projekt innan man börjar med nya. Det sker inte alltid. Håller man på på det sättet ett år ligger det många bitar efter gamla projekt kvar där de inte borde ligga kvar. Japp. Är ungefär lika dålig på det där som att klippa mig.

Fredag imorgon. Ledig kväll. Den som är helig. Har redan samlat på mig en hink trötthet under den här veckan. Det är på fredagskvällarna och lördagsmornarna den där hinken, eller ibland hinkarna, skall tömmas, så att man orkar en vecka till.

Problemet med att sitta själv är att det inte finns någon som klappar en på axeln när det är kämpigt. Det där peppandet får man stå för själv. Tron också på att det man gör är rätt. Det är inte lätt varje dag något av det där. Uppförsbackarna kan vara branta ibland. Men envis är jag. Åtminstone det. Just den egenskapen kan i alla fall ingen ta ifrån mig.

Åsnor är också envisa såklart. Möjligen finns något att lära av det…

Verifierar att det går att driva en Raspberry Pi med en av mina moduler idag. En stor fördel såklart eftersom ingen extra matning behövs förutom den 24V källa som CAN4VSCP bussen använder. Slänger ut en Pi Zero i garaget och kopplar den mot en rundstrålande wifi antenn på huset.

Borde finnas marginal både för regn och snö på den tycker man. Men verkligheten överraskar ofta lik förbaskat. Det har man ju lärt sig. Det visar sig

En lux sensor och en UV sensor som suttit i serverrummet ser allt annat än trevliga ut. Legat nära en blomkruka. Men inte nära. Diskar och lägger på tork. Får testa funktion imorgon.

Det är mycket som måste på plats innan vintern. Både låtsasjobbrelaterat och hemmarelaterat. Allt det där man inte kan eller inte vill hålla på med när snön vräker ner och de djävulska vindarna från norra ishavet jagar en. Jag jagar de där punkterna alltså. Räknar väl kanske inte med att hinna med allt som vanligt. Men försöker hur som helst. Ibland måste det räcka. Man måste inse det.

Men nu står de olevandes och stampar här utanför. Dags för mig att släcka ner och lämna lokalerna. En ny dag imorgon? Man hoppas det i alla fall, men vad vet man?

Godnatt!

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.