Publicerar, checkar in och säger “klart”. Åter till det som skulle göras egentligen alltså. Fast den här dagen har väl nått sitt slut. Ja veckan med. Imorgon blir det inte ens låtsasarbete. Swiiiish säger de, de där veckorna. De har en förmåga att flyga fram så att man inte alls hinner med. Alltid står man där i slutet på veckan och känner att man inte riktigt fattade vart den tog vägen den där veckan som skulle innehålla hur många “klar” som helst.
Men det är väl därför som söndagskvällarnas veckouppstart är så ljuvlig. Då ligger hela den där veckan orörd och oskuldsfull framför en. Jäklar vad man skall hinna med saker då. Storplaner. Som man alltså får revidera senare. Men lär sig av det. Icke.
Som låtsasjobbare får allt ta den tid det tar. Så säger lagen
Men imorgon kopplar jag alltså bort mig från nätet. Stänger av en dag. Klurar.
För övrigt undrar jag ibland om jag egentligen existerar. Troligen inte. Man skall nog vara mindre genomskinlig för att göra det. Fast man skulle tro att min stora kroppshydda borde göra avtryck. Åtminstone borde de automatiska dörrarna till affärerna öppna sig. Men icke. Eller åtminstone oftast inte. De där sensorerna ser mig inte. Eller världen ser mig inte. Eventuellt skulle man kunna utnyttja det där till sin fördel. Fast… Hur som helst. Man har haft sina 15 sekunder. Nog räcker det. Fri är jag väl skapligt ändå. Friare än de flesta åtminstone. På väg mot ännu mer frihet. 431 dagar…
Men nu en stund med Ulf Lundell. Pengar har han. Berömmelse har han. Men fri är han inte Han sitter fast stenhårt i förväntningarnas bojor. Man ryser när man tänker på det. En gång längtade även jag efter berömmelsen. Men han/hon/det/gud ville annat. Jag böjde mig för det till slut. Nu i slutet på livet har insikten kommit ikapp det motvilliga beslutet. Stackars Ulf Lundell. Men Vardagar3 kan jag rekommendera.
Förresten. Med så mycket han/hon/det/gud och Halleluja och annat här på bloggen. Är man religiös då? Alltså om man tror att han/hon/det/gud är en ekvation, en fysikalisk formel, universum. Men ingen man kan “prata med”. Isåfall, ateist, måste vara tomt att vara. Allt försvann helt plötsligt. Fast mest handlar det väl om vad man kallar saker. Eller något.
Nu så.
God natt!