Jag pratar lite med tanterna här på morgonen. Dom skall nämligen vattnas. Skriker efter det livgivande faktiskt. Gubben har liksom glömt att vattna vackra pelargoner den här veckan. Men när det är gjort är vi vänner igen. Tanterna och jag. Älskade tanter.
Backa-Jan tyckte mina pelargoner var taniga. Va!? Liksom. När vi träffas någon gång igen någonstans i universum så skall han få för det där. Jag skall kasta en galax på honom i vredesmod.
Min lilla mojäng säger att det levererats post klockan 06:01. Jo, nyfiken är jag. Den nyfikenheten kommer från samma källa som den mer positiva kunskapstörsten. Alltså måste jag gå ut och kolla vad som kommit. Jaha… Reklam för den lokala tidningen. Nåja…
Men den grej jag monterat upp för att slippa gå till postlådan i onödan får mig nu alltså att gå två gånger till postlådan om dan istället för en. Det blir aldrig som man tänkt sig.
Att sätta upp panel där de gamla dörrarna satt har varit ett av årets projekt. Ja det har det varit många år nu. Men inte i år heller räcker kronorna till för det där. Det får bli nästa år. Man överlever nog sådant. Kanske.
Koncentrerar mig på kaminen. Det är på håret där med.
Men en hel dag framför mig. Den skall utnyttjas väl. Jag ler redan över möjligheterna den ger.
God fredag kära kamrater.