Dags att stänga butiken. Ja om den nu varit öppen. Men det är den inte. Har inte varit på ett tag. Men släcka lyset och gå och lägga sig kan man väl i alla fall få.
Intensiv dag. Fullt flöde. Bortkopplad från världen. Utom då för några världsliga göromål som måste ordnas. Tur att jag har dom. Annars for jag väl iväg till min låtsasvärld och kom aldrig tillbaks igen. Ja ingen skulle väl iof sakna mig. Man kan alltså inte ge folk den glädjen. Stannar följaktligen kvar. På ren och skär vrånghet. Gubbar (gamla) ni vet.
Ute regnar det ett sådant där klibbigt höstregn. Går man i det till postlådan så är man genomsur innan man är tillbaks. Är man ute i andra ärenden kan man lika gärna köra med kortbyxor. Konstigt nog ser man väldigt få i kortbyxor trotts relativt varmt väder. Jodå några kufar har dom på hela vintern. De varmblodiga. En annan sorts människor. Bättre vete tusan.
Apropå Sisyfos som en kamrat kommenterade om så är bussföraryrket kanske till och med närmare ett sådant grekiskt gudsarbete än mitt hugga i sten. När en busschaufför är framme så får han/hon ju ofta vända och åka tillbaks dit han/hon kom ifrån. Oftast dessutom göra det dag ut och dag in. Gudar dom där. Tror jag. Jag är bara en vanlig stenhuggare.
Fast mannen med kommentarerna kallas Ljusdals Dylan nu för tiden har jag hört. Snart blir det väl priser och spel i radion åt det där hållet. Ny låt har han nämligen också släppt. Skrämmande. Ja han har till och med lärt sig att emaila istället för att ringa. Föryngringskur.
Men alltså. Min dag är slut. De eviga kvarsittarna och deras lärare skall få ha lokalerna för sig själva under natten. I går gjorde man tydligen en utflykt ned till pannrummet rykte ur en sladd. Jävla fasoner. Borde stanna och klaga.
Hur skall man veta hur varmt duschvattnet blir efter sådana nidingsdåd undrar den här ocoole gubben. Bättring önskas. Om det nu inte var en stor råtta eller något annat som klättrade in genom skorstenen. Ja tomten är ju en möjlighet det också såklart. Han kanske tränar.
Men godnatt alltså.