Fruktansvärt snöoväder över kullen.
Ja man skulle kunna skriva så. Jag har aldrig lovat att skriva bara sanningen här på bloggen. Ja om man vill göra sig märkvärdig alltså. Men har ingen lust med det. Åtminstone inte idag. Nej, det snöar inte. Bara ett äkta höstregn faller där ute som om man går ut i det är som att lyfta en gulgrön hink med kallvatten och hälla den över sitt huvud i en snabb rörelse. Eländigt. Kallt. Blött.
Men är det eländigt ute så är det inte det inne. Jag plockar sönder växeln i en skruvdragare under kvällen. Ja skruvdragaren följer ju med i det där såklart. Allt blir sönderplockat. Det är mycket i en sån växel. Jag lovar. “Jaha är det så dom fungerar”. Sen sätter jag ihop den igen. En sjukdom som är gemensam för alla tekniker det där. Men vetgirighet kan kanske tyckas löjlig och fånig för en utomstående som tror på det effektiva livet. Men jag tror att jag utan få ge mig hän till den där driften att lära mig nytt och förstå hur saker fungerar hade varit en mycket olycklig människa. Ett bevarat barn. Eller någon som aldrig blev vuxen. Hmm.. Hade man velat haft en gravsten kunde man använt det. Men det vill man inte.
Bloggläsarna droppar av en efter en. Musiklyssnarna också. Båda har halverats sen sommaren. Man tråkar ut. Det vandras väl till Blondinbella och “bli lycklig och rik och nästa mord på grannen fast förr” poddar. Man har inget att sätta emot där. Men varje gång jag inser att de där horderna som bloggen, musiken eller vad det nu är förtjänar (tycker man naivt men bara ibland då) aldrig kommer att dyka upp så ställer jag mig frågan om varför jag håller på. Ja och det handlar ju aldrig om det där att samla läsare, lyssnare eller vad det nu är. Det handlar bara om lusten att skriva, eller göra musik eller… Lust är såklart inte gångbart som handelsvara. Har aldrig varit. Inte sanningen heller. Men man får själv välja vem man vill vara. Om man är till salu eller inte.
Fast nu skall jag släcka ner här på låtsaskontoret. Sömn ropar hjärnan. En nattmacka ropar magen. Ja man får hörsamma. Eftersom man lever bara en gång.