Dom ligger där allesammans i skogsgläntan där vi vandrar i det vi kallar “vår” skog. Soldaterna i soldatgravarna. De är många just här. Återtåget från väster gick precis den här vägen den där vintern. Under natten, när man nådde de Hälsingska skogarna och säkerheten, var det bister kallt. Skadade och rådbråkade som man var efter det stora slaget blev det kylan som blev droppen som ledde de drabbade in genom dödens oupplysta dörr för många av soldaterna. De klarade sig hit men inte längre. Dog den första natten och den andra natten när de grunda gravarna grävdes i den djupfrysta jorden för de som dött dagarna innan.
Man blev kvar här i en vecka. Man hög ned träd. Eldade den frusna jorden för att kunna gräva ner liken efter befäl, de som fick plats i landets historieböcker, och de meniga som var glömda så fort de ströks ur rullorna.
Tio män och två hästar fanns kvar till slut. De, trashankar i dåliga kläder, gav sig av mot kusten. Utmärglade och svaga. Utan mat. Utan hopp. Endast två av dem nådde fram till Söderhamn och garnisonen. En kapten Ryttensköld och den menige kocken Krona från Katrineholm.
Efter sina upplevelse skapades ett livslångt band mellan dessa två män. De svor också på att resa tillbaks och ordna riktiga gravar till de soldater som en gång varit deras kamrater. Och det är dom vi vandrar omkring bland idag. Tjugotvå stensatta gravar blev det till slut. Ett hårt arbete var det att frakta hit stenbumlingarna som skulle bli de tappra soldaternas sista vila. En lokal försupen präst läste över männen när myggen och knotten något år senare bet och sög som om dom ville ha allt blod som fanns att få i en människas kropp. Träkors sattes upp med de dödas namn och militära grad. En minnestavla sattes upp i ena änden av gravfältet. Där berättades om modet hos tjugotvå män som aldrig kom hem igen.
Nu finns inget minnesmärke mer än de stensatta gravarna kvar här nu. Nästan ingen vet att här dog tjugotvå tappra män som stred för någon annans föreställning om ett Sverige som var större starkare och och omöjligt att besegra. Tills en natt då man inte längre var det. Här i en skog utanför Los nära Hälsingeleden tog stormaktstiden slut. Tjugotvå stensatta gravar är det enda vittnet till detta slut.
