TUNG blöt snö. Pang så ligger det en decimeter över hela världen som jag känner den. Man skulle kunna misströsta en sådan morgon. Men väljer att inte göra det. K och jag skall till Ljusdal. Hon på möte, jag har ärenden. Ibland kan de här resorna ner vara jävligheten själv. Som när vattnet gått för K och den första sonen vill födas. Halt. Isgata. Tolv mil till BB. Halkade ner för berget mot Färila. Styrde i backarna med tungan. Eller som när andra sonen skulle födas. Samma sak. Ja och otaliga andra gånger. Hem också. När snön ligger djupare och djupare desto högre upp bland bergen man kommer. Inte en bil i sikte. Eller när generatorn är slut, det är nära trettio minus, natt, noll bilar ute och ljuset på bilen börjar ge sig en mil utanför Los, batteriet är nästan slut, och bilen börjar hosta och rycka men man tar sig hem till slut ändå. Sista biten helt utan lyse. Också nu med tungans styrhjälp och lite tur.
Men idag ingen större fara. Lite moddigt bara. Det är bara när man möter de där skogsmaskintrailerbilarna som kör i 120 knyck, tror de är formel ett bilar, som man får be en bön till han/hon/det/gud om fortsatt liv efter det där mötet.
Jag är osäker på om jag skall åka in till besiktningen. Man får köra till den sista oktober nämligen. Väntar man till den sista så kan man köra till den sista i nästa månad också. Om man blir underkänd alltså. Vilket jag såklart räknar med. En månad är en månad. Man kan få tio dagar till dessutom. Har taskiga avgasvärden. Stor osäkerhet där. Man vet inte säkert att man har löst problemet även om man försökt. Övriga anmärkningar är däremot fixade. Hjälpligt. Det är en gammal bil. Det är fel på mycket.
Men bestämmer mig ändå för att prova. Tankar därför lite extra. Har läst att man bör ha en varmkörd bil om man vill få ner avgasvärdena. Så jag brassar på mot Hudiksvall på högvarv. Sen tillbaks igen. In på besiktningen. Men nope. Det finns inga drop-in tider. Första gången jag varit med om det. Men DEKRA, en ny besiktningsstation har tider. Beställer tid där. Får om en timme.
Får fördriva en dryg timme. Åker planlöst. Snurrar runt. Beskådar Ljusdal. Sen får jag göra om Hudikturen på högvarv. Hemåt igen och in på besiktning. Ber en bön till han/hon/det/gud och alla gudar som kan tänkas, inklusive tomte och alla man en gång känt.
Får en kaffe. Besiktningsmannen tar bilnycklar och försvinner. Jag sitter på en nål eller två eller hundra. Men dricker lydigt mitt kaffe. Bilen kommer in i hallen. Det ropas på mig. Den lykta som jag fått anmärkning på är inte riktigt bra. Döm om min förvåning när besiktningsmannen fixar den. Ja han gör en ganska stor ansträngning faktiskt. Ja och ut kommer jag med en godkänd bil. Det är som tretton rätt på tipset. Ja fjorton eller sjutton rent utav. Jag har googlat gamla bilar på blocket i två veckor nu. HURRA. Ett år till med den röde.
Rekommenderar alltså DEKRA. Ja och en bön till tomten eller han/hon/det/gud innan. Det fungerar. Tydligen.
Hemma. Nöjdare. Det där lugna är över mig igen. Jag kan jobba på som vanligt. Koncentrationen är där den skall vara. Jag är lycklig. Egentligen behövs det inte så mycket för det.