Jag backar upp mina “rörliga grejer” varje dag. För säkerhets skull. För ibland smäller det. Ja och då har man de där backuperna som säkerhet. Ja och visst har de räddat mig några gånger. Mer än en faktiskt.
Så när min dator inte går att starta efter en uppgradering tar jag det med ro. Försöker med de vanliga reparationerna såklart. Det brukar bli en dag som går åt åt det där. Sällan lyckas man. Men eftersom man vet att en nyinstallation tar ett antal dagar i anspråk innan alla saker är på plats igen, så är det värt det där såklart.
Men det där fipplandet fungerar såklart inte den här gången heller. Återstår att installerar om. Vet ju att de där backuperna ligger där på servern så ingen oro.
Men…
Inte fan går de att återställa. Nope… Backupprogrammet hittar dem inte ens. Något fattas i det där backupsetet. Vad? Ja det frågar man sig.
Vad?
Kunde vara snyggt om det hade talats om. Såklart.
Jag har saker att göra. Kan använda en dag till att försöka förstå detta “vad”, men mer tid går liksom inte att använda. Så det får bli en manuell återställning till slut. Ingen jättetragedi det heller. Det mesta finns på olika ställen. Dock inte allt. Man har ändå litat på den där backupen för den hel del grejer. Vad som för evigt är borta är osäkert just nu. Känns dock inte så bra i magen. Såklart.
Fast jag har varit med om värre. En gång för länge sedan miste jag ett halvårs utveckling av en produkt jag jobbade med då. Backuper fanns då med. Ickefungerande. Såklart. Då, den där dan, när man insåg att ett drygt halvårs utveckling var borta var en av de tyngsta ögonblicken i mitt liv. Tre månader senare hade jag skrivit om alltsammans. Ibland får man ta sig i kragen och säga åt sig själv att nu JÄVLAR!
Det får man väl göra nu också. Men i mindre skala. Att skriva samma kod två gånger skall ju förbättra den dessutom. Sägs det. Men roligt är det inte.
Tack gode han/hon/det/gud/jämvikten för git. Ja det är väl Linus man skall tacka. Kanske är det ändå han som är han/hon/det/gud/jämvikten. Eller inte. Vad vet man.
Kämpa på!