En decimeter julsnö i natt. Inte kan man hata. Inte ens som “vinterogillare”. Faktiskt skulle man kunna tänka sig att man plockar upp de där nycklarna till liftsystemet som man har i fickan och ta sig upp för backen som dagens förste och sen fara ner som en oskuld i nysnön innan folk och pistmaskiner, ljus och oväsen fyller världen.
För tystnaden råder här på morgonen. I alla fall efter att plogen har lämnat. Snön är lätt och pudrig. Ingen konst att skotta då. Fast någon större skottning har jag nu inte. 100 m2 kanske. Resten fixar plogen. Man är oändligt tacksam för det. Men allt det där är inga problem längre ändå. Jag har hittat min teknik som inte belastar högeraxeln. Skjuter på med högerbenet. Jobbar med vänstern. Det fungerar utmärkt. Numera när det inte ens gör ont. Lycka.
Man behöver bara åka några få mil härifrån, ner för backarna, så finns det ingen snö alls. Man vet ju såklart att det är många som vill ha nu till jul. Och visst är det stämningshöjande det här. Absolut så. Men det man tar för givet uppskattar man såklart inte till fullo. Vi fungerar så. Men jag får kontinuerligt frågor både från Tyskland och Holland om att skicka bilder på snö den här tiden på året så jag blir påmind om att detta är något man skall vara glad över. Är alltså glad.
Min sköna tysta morgon slutar med att jag fyller fågelmataren med Marcus sponsrade foder. Är lite stött över att det verkar smaka bättre än det jag själv brukat köpa, för det går kopiösa mängder just nu. Men Mälardalsfoder tror dom väl att det är våra malliga fågelbordsgäster. Har inte samvete att förstöra den saken med att tala om att säcken är inköpt här på ICA som vanligt. Dom kan gott få tro och vara malliga. Jag tror ju på tomten och är väldigt mallig av mig jag med.
Kaffe blir det när jag kommer in i ljuset och värmen. Slut på te. Men det skall väl gå det med.
Nu lever vi en fredag till fullo vänner.